I feel like dying

djupa depritioner & dåliga dagar äger allt fler & fler nu för tiden, men vem tusan har sagt att livet ska vara lätt? inte jag i alla fall, det har jag inte änns räknat med, men allt kan fan inte bara gå neråt & neråt jämt? när går det uppåt? Varför frågar jag när det ska gå uppåt när jag själv vet. Det här har jag gått i genom gång på gång. tyvärr drabbas allt fler för skilda föräldrar, det som barn till en skildförälder får man förmodligen ta. Jag tar det, jag kommer inte ihåg någonting utan skillsmässan när jag var tre. men varför gjorde ni allt så jobbigt för oss? varför stämmde ni varandra pga av avundsjuka? det här går ju med oss livet ut nu? varför bettede ni er som idioter mot varandra inför oss som fortfarande sitter i mitt minne som om det var igår? varför? varför, var det värt att ett barn barndom blev drabbad av det här? inget kan gå fel fritt, men kom igen? bättre kunde ni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0